Arbetsmarknaden har ändrats väsentligt de senaste 20 åren. Dagens ungdomar som ska ut i arbetslivet behöver vara flexibla, ha lätt för att samarbeta, men även kunna ta egna initiativ och även ha social kompetens. Förr kunde någon vara duktig på en viss arbetsuppgift och också jobba med det utan att behöva ha så mycket social kompetens. T.ex. en tystlåten person som var duktig på att konstruera någonting behövde inte samtidigt vara sällskaplig.

Vad innebär då social kompetens? Jo, att personen behöver kunna kommunicera med andra medarbetare, samarbeta och vara lyhörd och trevligt. Kunna hantera t.ex. konflikter med eventuella kunder/klienter/elever. Veta hur man uppträder i olika situationer med olika människor. För personer med t.ex ADHD kan detta vara ett problem.

I många fall ska t.ex. en bilmekaniker kunna ta emot kunden när den lämnar in bilen och sen serva bilen och sen vara den person som lämnar ut bilen och har kontakten med kunden. Detta gör att arbetstagaren behöver ha en bredare kompentens i många fall, men också helst ha någon form av spetskompetens.

Det förekommer också fler anställningar som bara är visstidsanställningar eller projekt. Det gör att den anställde kan uppfatta jobbet som otryggt. Medan vissa kanske tycker om att prova nya utmaningar med jämna mellanrum.

Med den ständiga förändringen i samhället och i arbetslivet gäller det också att vara flexibel och kunna planera om, ändra arbetsuppgifter eller kunna förflytta sig lättare. Allt detta kan göra att den anställde kan känna sig stressad över situationen. Att inte räcka till.

För några kanske det passar och för några inte. Men jag tror att dagens ungdom blir tränade för det här redan i skolan. Redan i skolan skapas en helhet och samband och eleven tränas för att kunna ta egna initiativ och vara flexibel, men även om man blir tränad för det passar det inte alla. För de som har jobbat några år och är "inarbetade" på "det gamla" kan det ta längre tid att komma in i denna föränderliga tid.