Jag tänker på de kontraster som en arbetssökande kan råka ut för på arbetsmarknaden och även de som redan har en anställning för den delen.
På ena sidan talas det om att vara flexibel, vilja förändra sig och sin situation, vara anställningsbar och ständigt uppdaterad.
På den andra sidan ska elever veta redan i årskurs 9 och helst tidigare vad de vill arbeta med om 10 år för att kunna planera sitt gymnasieprogram efter det. Var tog då det livslånga lärandet vägen?
Jag upplever att det är en jättesvår ekvation att leva upp till. För det första är det inte många elever som vet i årskurs 9 vad de vill arbeta med om 10 år. Hela livet kan ju ändras med tiden.

Om t.ex. en elev som går ett yrkesförberedande program sen vill plugga på universitetet så är det svårare att läsa upp betygen på komvux eftersom de då hamnar i en annan urvalsgrupp till högskolan.

Ett livslångt lärande borde betyda tycker jag att en människa ska kunna ändra sig om den blir medveten om att den har gjort fel val som 15-åring.